Vi har det nog ganska bra ändå...

Fortsättning från föregående inlägg.
Ester hade en dröm om att göra en rabatt på ön, hon ville så gärna ha bärbuskar. Varje morgon gick hon därför till stranden och hämtade stenar som skulle bilda en mur runt rabatten. Hon hämtade även blåstång som hon lade i högar för att det skulle förmultna och bli jord. När rabatten var klar blev det mannens uppgift att inhandla buskarna. Detta fick han göra vid en av turerna till Västervik. Att åka till Västervik var vid den här tiden ett äventyr i sig. Det tog nämligen cirka tre timmar att ro till Västervik och tre timmar tillbaka. När mannen är på väg tillbaka mot ön, efter att ha gjort sina inköp, har det börjat blåsa upp och skummet lyser vitt på vågtopparna. Han får därför kämpa med varje våg som sköljer över den lilla träbåten. Han beslutar därför att stanna och övernatta på Hasselö som ligger några distansminuter från hemmet. När morgonen gryr har vinden mojnat och han kan fortsätta ut mot ön. Väl hemma tas han med glädje emot av Ester som varit mycket orolig under natten (dom hade ju inga mobiltelefoner). Ester planterar bärbuskarna och rabatten är färdig. Alla vi som håller på med trädgård vet att det går inte alltid som man tänkt sig och det gjorde det tyvärr heller inte för Ester. När våren kom och hon skulle få uppleva de grönskande buskarna hade mullvadar varit där och ätit upp dem. Vad som sedan hände med rabatten förtäljer inte historien men vi kan hoppas att Ester ändå fick någon användning av sin rabatt.

Vid den här tiden var Ester ganska trött på livet på ön. Hon sätter sig därför ner en dag och skriver ett brev där hon söker ett nytt arbete åt sin man, utan hans vetskap. Ester måste ha varit en stark kvinna. När hon några veckor senare får svar på sitt brev kunde hon meddela sin man att han fått en ny tjänst på fastlandet. Nu kunde familjen, efter 15 år, äntligen lämna ön och flytta in till fastlandet och få fast mark under fötterna.

Vid mina besök på Storkläppen kan jag nästan se barnen leka och stoja på klipphällen och Ester som envist bär sina stenar till rabatten.
Trots att det gått många år sedan detta utspelade sig på Storkläppen så kan man fortfarande idag se resterna av Esters rabatt...