3. feb, 2014

De första sådderna börjar se dagens ljus

Jag har varit ganska dålig på att föröka perenner genom att så. Det som oftast har gjort övervintringen lättare för mig har varit sådden av sommarblommor. Det måste ju finnas något att njuta av när vinterdagarna knappast blir dagar utan det grå ljuset hänger som en slöja över himlavalvet.
I år gör jag några trevande försök med bland annat Pärlemorfjärva, Fjärilsviol, Alpmynta, Porslinsveronima, Rosenaurikel och Kaukasisk klocka. Försök görs även med Stäppkål som får en sky av vita blommor och är fantastiskt vacker. Den Blå Axlobelia ska få en plats vid dammkanten om den nu tar sig.
Vi var för övrigt nere på landet i veckan som gick, med vi menar jag sonen och de två barnbarnen. Det var en riktigt kulen dag och vi gjorde ett tappert försök att få se horrisonten vid havet. Men med snö som kändes som nålstick i den hårda snålblåsten och med ett svart skummande hav som inte såg särskilt inbjudande ut, vände vi och gav upp.
Vi kunde i alla fall vattna de växter som åtnjuter sin övervintring i sommarhuset. De största växterna är fem Solanum (Potatisblomma) vilka varit med sedan cirka 13 år tillbaka och är 2,5 meter höga. Det är en pina varje vinter att ha växterna stående på landet utan kontroll för eventuella strömavbrott. Men hittills har Eon skött sina åtaganden och gjort ett riktigt bra jobb, som förhoppningsvis fortsätter.
Avslutningsvis brukar jag alltid åka ut till Flatvarp, där vägen tar slut, för att ta några bilder. Men den här dagen blåste det så mycket att vi fick njuta av det stormande havet från bilen. Bilden av en liten vindpinad bonsailiknande tall från förra året får därför representera slutet av januari i år.