Att plantera träd när man är över 60 år

Åren rinner iväg i en allt snabbare takt, ju äldre man blir. När man var barn kunde sommarlovet vara en evighet, trots att det antagligen bara var ett par veckor. Vi tillbringade nästa alla somrar på landet utanför Åtvidaberg hos vår farfar Titus. Han kunde vara lite barsk ibland men i det stora hela är det bara positiva minnen från den här tiden. När man låg på mage på den slitna träbron, som var den enda möjligheten att ta sig över den lilla ån, och fiskade kräftor stod tiden stilla. Eller när vi efter höskörden, som 12-årigar, fick ta den gamla bilen med avhugget tak och köra runt för att hämta krakar som stod kvar efter att skörden hade bärgats. Så här efteråt har jag förstått att vi kanske inte alltid hade det så bra ekonomiskt, men som barn har jag aldrig upplevt detta. För oss barn var 50-talets somrar oändliga, liksom glädjen. Nu när man har tagit klivet över till den andra halvan av livet och blivit pensionär så önskar man i bland att tiden kunde gå långsammare, i alla fall när våren och sommaren kommer. Jag känner att jag skulle vilja plantera träd i trädgården, men är det någon idé? Då brukar jag tänka på pappa som när han fyllde 89 år ville ha nya jordgubbsplantor till sin odling. Han fick 200 plantor och avsikten var att de gamla skulle bort, men i stället utökade han odligen. I år fyller han 91 och sköter lika omsorgsfullt sin jordgubbsodling som han gjort de senaste trettio åren. Han ser också själv till att vedförrådet är fullt när vintern kommer. Ser man i det perspektivet skulle man kunna ha många år kvar att njuta av grönskan, dofterna och färgerna i trädgården.

Naturligtvis ska jag plantera ett nytt träd i trädgården när våren kommer!

Det finns ett gammalt kinesiskt ordspråk som säger att livet fram till 60 år är bara förberedelse för det riktiga livet, som börjar efter 60 år.