Klagomål

Idag har hustrun och jag just intagit frukosten och sitter därför fortfarande kvar vid köksbordet och blickar ut genom fönstret medan jag läser de sista sidorna i Corren, vår eminenta dagstidning här i Linköpingstrakten. Det är numera inte så många positiva artiklar i tidningen utan det mesta handlar om krig och elände som tycks breda ut sig i världen.
Då är kanske mitt elände på en helt annan nivå än på många andra platser av vårt runda klot men nog så jobbigt ändå.
Som jag nämnde för ett tag sedan så gjorde jag en satsning med att gå igenom alla glödlampor i hushållet. Naturligtvis är detta något som man inte kan lämna åt sitt öde resten av året utan det måste följas upp med ganska frekventa kontroller.
Vid en efterkontroll för ett tag sedan visade det sig att en lampa i badrummet hade gett upp trots att man garanterar 20.000 timmar brinntid på en dylik glödlampa. Jag insåg att ett reklamationsförsök antagligen var bortkastad tid och dessutom hade antagligen Tekniska Verken redan eldat upp mitt kvitto och någon någonstans i Linköping blivit uppvärmd av just detta kvitto genom fjärrvärmen.
Jag började därför med att skruva ner den del av armaturen som döljer glödlampan. Den trasiga glödlampan skruvades bort och en ny med förhoppningsvis 20.000 timmars brinntid skruvades på plats igen.
Det är nu vi kommer till eländet!
Delen som döljer glödlampan var av glas och i min iver att få dit de tre skruvarna som håller höljet på plats lyckades jag spräcka glaset.
Med min manliga stolthet så försökte jag naturligtvis dölja för hustrun att det blivit en spricka i glaset och vände därför armaturen med sprickan in mot väggen för att den skulle vara näst intill omöjlig att upptäcka – och vem sjutton sitter på toa och tittar upp i taket.
Att göra dylika försök att undangömma avgörande bevis för hustrun borde jag redan från början insett att det var omöjligt för naturligtvis gör hon ett besök på hemlighuset och kommer omgående ut och informerar om att det är en spricka i lampglaset.
Hustruns syn står sig för övrigt mycket väl i en jämförelse med både örnar och andra rovfåglar.
Jag försvarade mej med att sprickan var omöjlig att se men vad hjälpte det, lampan var naturligtvis tvungen att bytas.
Jag har svårt att räkna vilken gång i ordningen vi varit på Bauhaus den här vintern för att köpa lampor, men många gånger har det blivit. Eftersom det inte gick att göra någonting åt det trasiga glaset fick det den här gången bli en helt ny armatur och ytterligare ett besök hos det tyska varuhuset.
Efter ett par dagar hade tiden kommit då det inte fanns någon återvändo – armaturen måste monteras. Innan jag började monteringen letade jag febrilt i kartongen och hittade så småningom en liten prydlig monteringsanvisning som på ett informativt sätt talade om hur lätt och smidig armaturen var att fästa i taket.
Det var bara det att antagligen hade jag fått fel monteringsanvisning eller fel lampa för det var inte mycket i monteringsanvisningen som stämde med den armatur som låg i mitt knä.
Det viktigaste av allt var fästskruvarna och skruvhålen för att lampan överhuvudtaget skulle ha någon möjlighet att hänga kvar i taket. I manualen var skruvarna utmärkta med cirka 35 centimeters avstånd mellan skruvarna medan hålen i armaturen bara hade ett avstånd på cirka sex centimeter.
Att använda de befintliga hålen var helt omöjligt eftersom vi har lättbetong och hålen därför måste pluggas. Att få skruvarna rätt i plugghålen när det överhuvudtaget inte går att se varken plugg eller skruv kändes i alla fall för mej omöjligt. Jag gjorde några försök medan hustrun står vid min sida behjälplig med skruvdragaren. Skruvarna och armaturen skulle hållas på plats samtidigt som sladden från taket skulle träs genom hålet i armaturen och nu behövde hustrun bara ge mej skruvdragaren. Detta hade säkert gått alldeles utmärkt om jag hade haft fyra armar men tyvärr så föddes jag bara med två.
De osande svordomar hustrun tyvärr måste utstå när jag gör mina försök går inte ens att stava till varför jag utelämnar dessa åt sitt öde.
Så småningom konstaterar jag att med de två hålen i kanten av plåten som manualen visar finns det i alla fall en möjlighet att montera armaturen varför två nya hål borras i den samma. Monteringen går som en dans, här kan påpekas att jag inte är någon hejare på dans numera, men armaturen hamnade så småningom på plats och lyser numera förträffligt.
Jag bävar dock för när denna lampa slocknar, som är av led-typ och integrerad i armaturen, vilket gör att nästa gång går det inte att byta glödlampa utan då måste hela armaturen bytas ut – igen. Ytterligare ett exempel på hur förträffligt miljövänliga dessa led-lampor är.