Bilnycklar

Hustrun och jag har just intagit lunchen och låter den sjunka ner innan vi återgår till våra sysslor. Utanför köksfönstret skiner solen just nu medan det är ett kortvarigt avbrott i ”snökanonerna” från Sibirien som envist bitit sig fast en längre tid med både sträng kyla och stora mängder snö.
Snödropparna som för ett tag sedan visade sina första knoppar ligger nu och vilar under ett tjockt täcke av vit mjuk snö. Förhoppningsvis kommer de inom en inte allt för avlägsen framtid åter upp genom det vita täcket för att visa att trots allt är våren på väg.
På parkeringen en bit bort kan jag genom snödiset se vår nya glänsande bil. Så himla glänsande kanske den inte är förresten för den verkar vara i stort behov utav en tvätt. Men med den kyla som just nu råder är det inte något bra alternativ att tvätta då man antagligen inte hinner ut från tvätthallen förrän hela bilen är som en isbit.
När jag ser bilen kommer jag att tänka på hur bra det är med nya bilar och att de är nyckellösa. Nu stämmer ju detta inte helt för nyckel måste man fortfarande ha med sig men man behöver inte använda den. Min hänger för övrigt i livremmen vilket gör att jag alltid bär den med mej.
Eftersom jag är ganska disträ hade jag ganska lätt för att tappa bort bilnyckeln, vilket hänt vid några tillfällen.
Jag påminns då om ett tillfälle på försommaren, för några år sedan, när hustrun var förhindrat att följa med till landet och jag skulle tillbringa ett par dagar själv i sommarstugan. Det första jag alltid gör när jag parkerat på landet är att gå runt i trädgården för att uppleva vad som hänt de dagar vi varit borta och så blev det även den här gången. Jag borde egentligen gått direkt in och placerat nyckeln i den lilla låda vi har för dylika ting för att den skulle vara på plats när hemresan nalkades men som sagt spänningen att se vad som hänt i trädgården tar alltid över.
Helgen förlöpte utan några större missöden och söndagen infann sig och det var dags att fara hem. Men var hade jag lagt bilnyckeln? Alla platser i huset där nyckel skulle kunna tänkas ligga genomsöktes utan att minsta spår. Vid det här laget fanns det bara en plats nyckel kunde finnas på och det var i trädgården!
Att efter en hel helg försöka rekonstruera vart i trädgården jag rört mej är meningslöst då jag antagligen har varit överallt. Ett minutiöst letande började där inte ett enda blad lämnades orört.
Efter några timmars letande går det upp för mej att jag inte kommer att hitta den förbaskade nyckeln. Men hur skulle jag nu ta mej de tolv milen till Linköping? Först skulle jag behöva gå de 1,5 milen in till Loftahammar för att därifrån åka buss till Linköping, om det nu gick någon buss.
Det kändes inte helt övertygande varför jag ringde till sonen för att höra vad han gjorde. Lite motsträvigt fick jag honom på min sida och han lovade sätta sig i bilen för att åka de tolv milen till sommarstugan med vår reservnyckel.
Nu hade jag ytterligare 1,5 timma på mej, i väntan på sonen, att leta efter nyckel och sökandet började på nytt. Den borde ju i alla fall finnas inom de 1400 kvadratmeter som tomten utgör då jag inte varit utanför den samma på hela helgen.
När 1,5 timma i det närmaste hade förflutit och nyckeln fortfarande inte hade återfunnits fanns det bara en plats på hela tomten som jag inte hade letat – i soptunnan! Men vem är så urbota dum att han kastar en nyckel i soptunnan.
Med en viss tvekan men för att undanröja alla platser där nyckel skulle kunna ligga går jag därför ner till den gröna tunnan. Tunnan vänds upp och ner och i det samma hörs ett svagt klick från den samma och i gruset framför tunnan ligger nyckeln. I samma ögonblick kan jag se sonens bil mellan träden vid vägen!!
Det känns inte helt bra när sonen bromsar in och stannar efter de tolv milen för att överlämna reservnyckel. Jag kan inte påstå att han var glad över att se mej, men förhoppningsvis kommer han så småningom över mitt tilltag utan några större men.
Äntligen hade jag en nyckel och kunde fara hem även om det inte var reservnyckeln.
Egentligen skäms jag fruktansvärt för hur jag ibland hanterar både nycklar och annat men eftersom detta med nycklar har hänt några gånger ska jag nu berätta om ännu en gång när jag var själv på landet.
Jag pysslar i trädgården hela helgen i all välmåga och mår förträffligt efter att ha fått så mycket gjort när söndagen går mot sitt slut och det börjar bli dags för hemfärd. På samma sätt som tidigare så är bilnyckeln som bortblåst. Den här gången började jag med soptunnan vis av erfarenhet från förra gången, men ingen nyckel. Huset blir rigoröst genomsökt och så även trädgården utan att nyckel står att finna.
Ännu en gång får sonen göra en insats men behöver dock inte åka de tolv milen då han redan när jag ringde befann sig i Åtvidaberg och hade således bara cirka tio mil för att undsätta mej i mitt trångmål. Meningen var att jag skulle ansluta i Åtvidaberg där vi hade ett födelsedagsfirande av en gemensam vän.
När sonen, inte allt för glad, bromsar in vid sommarstugan står jag den här gången fortfarande utan bilnyckel. Hustruns nyckel kommer därför som en skänk från ovan och resan hem förlöpte utan några incidenter.
En vecka senare hittade hustrun bilnyckeln – i godisskålen!!!
Där kom hon på mej med fingrarna i syltburken skulle man kunna säga.