Bild

Så var det dags för tre-fika. Som pensionär blir livet ganska inrutat och fikastunderna här vid köksbordet är en av de fasta punkterna i pensionärslivet. Ännu finns det kvar av julens bakverk så idag blev det en saffranslängd till kaffet ja, inte en hel längd men en skiva. Julen varar ju som bekant ända till påska och dit är det ännu ett tag kvar.
Idag går mina funderingar runt internethandeln som har blivit mer och mer populär bland både unga och gamla i vårt avlånga land. Det handlas på nätet som aldrig förr.
För många år sedan startade ett företag inte så långt från där vi bor. Företaget som äges av en välkänd byggherre här i Linköping importerade varor från företrädesvis Kina och några andra länder i mellanöstern. Vid den här tiden var det ganska besvärligt om inte omöjligt för vanliga dödliga att inhandla varor från Kina vilket gjorde att han klarade sig ganska bra på försäljningen av sina varor och är i dag en välbärgad man.
Med de nya tider som nu råder har de allra flesta tillgång till sajter från vilka man som privatperson kan handla direkt från Kina och andra platser på vårt klot.
Möjligen kan Magdalena Andersson sätta stopp för detta med sitt nya förslag om en skatt på dessa varor om regeringen får som de vill.
Eftersom det är så otroligt billigt har hustrun gjort några försök. Hon beställde bland annat två blusar för trettio kronor styck. Blusarna var jättefina både vad gäller färg kvalité, men eftersom kinesiska kvinnor ofta är ganska småväxta så visade det sig att blusarna var i minsta laget. Att skicka tillbaks dem överstiger många gånger den kostnad hon betalat för blusarna om det överhuvudtaget går. Troligtvis blir de hängande i någon av hustruns eller sonhustruns garderober.
Något som hustrun också beställt är nya tallrikar till köket då de gamla varit med i allt för många år och är därför så slitna att glasyren nästa var obefintlig.
Mina funderingar är nu hur hon ska få plats med alla nya tallrikar när skåpen är överfulla redan innan leveransen dök upp.
Då vi varit tillsammans ganska många år har jag lärt mej att kasta saker finns inte i hustruns tankar. Men hon brukar lösa även sådana bagateller genom att trava allt ovanpå vartannat. Ska man ha tallriken i botten måste man lyfta ut allt i hela skåpet så det gäller bara att se till att man inte är allt för hungrig när tallrikarna ska fram.
Jag måste nog ändå tillstå att det var bra att tallrikarna inhandlades utifall det skulle dyka upp ett femtital lunchgäster vid något tillfälle, för då hade vi saknats två tallrikar!
De nya tallrikarna finns nu på plats och tro det eller ej, hustrun kastade de gamla!
Det visar sig då att ett litet om inte pyttelitet utrymme finns kvar i skåpet varför ännu en beställning av tallrikar och muggar läggs ut på wish.
Nu börjar jag bli bekymrad över hur återvinningen ska klara allt emballage då vi måste åka ett par gånger i veckan för att tömma vårt överfulla förråde.
För att vara helt ärlig så är det inte bara hustrun som beställer på nätet, även undertecknad har sin del av de fyllda containrarna på återvinningen.
En av mina varor har ännu inte anlänt och kommer inte från Kina utan från Frankrike. Den levereras dock inte förrän i början av maj när värmen förhoppningsvis kommit tillbaka. Paketet består av en blå näckros som är så vacker att de tar andan ur vem som helst och kanske är den dessutom härdiga i vårt kylslagna land, vem kan motstå något sådant –
inte jag i alla fall!