Efter en riktigt bister tid med många minusgrader verkar det som kylan ändå börjar ge vika för den här gången. Jag har varit på landet för att se hur framförallt växterna i huset klarat vintern så här lång. Man blir gärna lite orolig när det är så extremt kallt men det verkar som Eon gjort vad de ska och levererat trots kylan.
De vita julrosorna blommade av full kraft även om de såg lite ledsna ut med rimfrost i håret. Växterna i trädgården har det nog lite kämpigt i kylan då det var barmark. I trakten av Loftahammar brukar annars vara mera snö än här hemma i Linköping men nu lyste snön med sin frånvaro. SMHI har lovat snö de närmaste dagarna och jag hoppas då att även vår lilla ö får ta del av det vita täcke som hjälper växterna att klara den här årstiden. För det är som man sjunger om i visan att "än så är det långt till vår"

Nu har den första snön kommit och det känns lite frostigt med ett par minusgrader. Jag har varit på landet och tittat till växterna som står inomhus och en del av dessa fick även lite vatten. En tur i trädgården var naturligtvis nödvändig för att se hur den klarat den blåsiga hösten. Allt såg bra ut förutom en uppstammad Rhododendron där stammen hade brutits av nere vid roten.
Sådderna som jag skrev om i det förra inlägget har börjat komma upp men med tanke på ljuset så ser de lite spretiga ut. Men huvudsaken är att det finns något att titta på och njuta av vid den här årstiden.
När vi var i Turkiet i våras fick jag med hem en rödbladig växt med rosa blommor som går i ton med bladen och den liknar Tremastarblomma. Den placerades i växthuset vid hemkomsten och inte mycket hade hänt med den under sommaren. I höstas fick den följa med hem till Linköping och står nu i ett fönster. Hela hösten har den växt och blir bara större och större. Ett tag före jul tog jag sticklingar (för att ha något trädgårdsbestyr att syssla med) vilket var en chansning men det verkar som de tar sig. Man kan se att de börjar växa vilket brukar vara ett tecken på att de rotat sig. Nu finns ett tiotal vilka jag ska försöka föröka så att det blir ett tjugotal att plantera ut i sommar.

Vad ska man syssla med när vinden viner runt knutarna och mörkret är kompakt. Kanske ta fram fröpåsarna och så lite? Vansinnigt? Ja, kanske det men när abstinensen blir för stor så har förnuftet ingen talan. Bara att ta fram jordpåsarna och få känna doften av den magra jorden gör att lugnet genast sprider sig trots det tilltagande vinandet utanför fönstret. Att försöka sig på att så när ljuset inte ens blir något ljus och dagen knappast blir någon dag kan säkert ifrågasätttas. Ja, jag vet eftersom jag försökt så många gånger tidigare och misslyckats. Men glädjen över att få se de små gröna knopparna i den svarta jorden hjälper i alla fall mej att överleva den här mörka årstiden och kanske kanske kommer något litet frö att överleva den här gudsförgätna årstiden och så småningom bli en stor vacker perenn som kan leva ett härligt liv i någon rabatt på landet. För säkerhets skull sår jag dubbelt och ställer ut krukor utomhus under vintern då dessa har betydligt större möjlighet att klara sig eftersom de inte börjar växa förrän i vår. De växter jag eftertraktar mest är Agaphantus lilleput en mindre variant av Agapanthus men som blommar villigt i zon 2. Den andra är Asphodeline Damascena som när den blommar, blommar hela sommaren.

Efter resan på Kuba känns Dubai som en ytterlighet. Från ett fattigt land till ett land där rikedomen flödar. I Dubai får man uppfattningen om att det gäller att göra allt så komplicerat som möjligt för att det ska sticka ut. Bron på bilden håller på att byggas till en shejk som har sitt sommarboende på en ö. Han har tröttnat på att ta båten och bygger därför den här bron för att kunna ta sig ut till sitt sommarnöje. Bron är fyrfilig så det måste komma många gäster på besök eftersom den är privat och endast får användas av honom själv och eventuella gäster.
Vi har bro till vårt sommarhus men den är betydligt blygsammare och används dessutom av alla på Stora Askö.